Hemma..
Hallå!
Nu har vi tillbringat fyra dagar i Funäsdalen, jätte härligt!
Barnen har sovit i husvagn med G och G medans jag, Henrik, Sid och Cia har sovit på vandrarhem.
Barnen har åkt skidor varje dag, jätte duktiga är de.
Jag har åkt längdskidor med G och G, Sid var en hejjare på att dra. Han kämpade och sprang som bara den och var jätte duktig! Det var himla roligt att även han kunde ha roligt på fjället, Cia sprang berdvid bara för att hon var tvungen och såg måttligt road ut :)
Jag lyckades bränna mej i ansiktet första dagen så jag ser ut som en tvättbjörn, men det ska juh synas att man varit på fjället oxå :)
På måndagen innan vi for till fjälls var vi på Oscar, Artur, Hugos dop i Färila, jätte fint var det.
En tjej som heter Sofie sjöng så himla fint i början att jag var tvungen att gråta en smula. Kände mej ganska sentimental redan innan dopet för planen var juh att Gullan skulle följa med. Men på morgonen när vi skulle hämta henne ville hon inte följa med för hon kände sig så trött och dålig.
Lilla mormor, det är så eländigt, hon kommer inte ihåg ett skvatt.
Häromdagen hade hon ringt till mamma för hon ville att hon skulle komma dit och hälsa på henne.....då hade jag, Henrik och Jonas varit där för ca:15 minuter sedan......men det hade hon glömt.
Jag tycker bara att det borde få ta slut snart.
Varje gång jag kommer upp så får jag förklara för henne att hon ligger på Ljusdalssjukhus för att hon fått en stroke och att vi väntar på ett annat boende.
Varje gång måste jag förklara för henne att hon inte kan bo hemma något mera.
Varje gång får jag berätta att jag är hennes barnbarn och inte hennes dotter.
Varje gång måste jag övertyga henne om att allt kommer att ordna sig och att vi ordnar allt som behöver ordnas.
Varje gång tycker jag bara att det blir sorgligare och ledsammare att se henne på det där viset.
Var ligger rättvisan?
Vem har bestämt att just hon ska ligga vaken på nätterna och skrika på hjälp och när hon inte får hjälp på direkten kliva upp fast hon inte kan gå, ramla och slå sig gul och blå?
Antagligen ingen, för det finns ingen rättvisa....ialla fall ingen som jag förstår mej på.
Gullan på besök 2007
Hur som hellst så var dopet jätte fint och nu heter Hugo, Hugo!
Han flinade typ HELA dopet, hoppas att vårat barn oxå bli så där glad.
Emma är iaf en stolt faster och fadder till Lilla Hugo :)
Imorgon ska jag jobba på Öjebo passet slutar på lördag morgon klockan 09.00. Hinner kanske träffa Tesso en sväng då, hon har juh säsongat klart i Vemdalen nu och tänker visst tillbringa några veckor hemma i Ljusdal, skönt tycker jag!
Tack å hej!
Nu har vi tillbringat fyra dagar i Funäsdalen, jätte härligt!
Barnen har sovit i husvagn med G och G medans jag, Henrik, Sid och Cia har sovit på vandrarhem.
Barnen har åkt skidor varje dag, jätte duktiga är de.
Jag har åkt längdskidor med G och G, Sid var en hejjare på att dra. Han kämpade och sprang som bara den och var jätte duktig! Det var himla roligt att även han kunde ha roligt på fjället, Cia sprang berdvid bara för att hon var tvungen och såg måttligt road ut :)
Jag lyckades bränna mej i ansiktet första dagen så jag ser ut som en tvättbjörn, men det ska juh synas att man varit på fjället oxå :)
På måndagen innan vi for till fjälls var vi på Oscar, Artur, Hugos dop i Färila, jätte fint var det.
En tjej som heter Sofie sjöng så himla fint i början att jag var tvungen att gråta en smula. Kände mej ganska sentimental redan innan dopet för planen var juh att Gullan skulle följa med. Men på morgonen när vi skulle hämta henne ville hon inte följa med för hon kände sig så trött och dålig.
Lilla mormor, det är så eländigt, hon kommer inte ihåg ett skvatt.
Häromdagen hade hon ringt till mamma för hon ville att hon skulle komma dit och hälsa på henne.....då hade jag, Henrik och Jonas varit där för ca:15 minuter sedan......men det hade hon glömt.
Jag tycker bara att det borde få ta slut snart.
Varje gång jag kommer upp så får jag förklara för henne att hon ligger på Ljusdalssjukhus för att hon fått en stroke och att vi väntar på ett annat boende.
Varje gång måste jag förklara för henne att hon inte kan bo hemma något mera.
Varje gång får jag berätta att jag är hennes barnbarn och inte hennes dotter.
Varje gång måste jag övertyga henne om att allt kommer att ordna sig och att vi ordnar allt som behöver ordnas.
Varje gång tycker jag bara att det blir sorgligare och ledsammare att se henne på det där viset.
Var ligger rättvisan?
Vem har bestämt att just hon ska ligga vaken på nätterna och skrika på hjälp och när hon inte får hjälp på direkten kliva upp fast hon inte kan gå, ramla och slå sig gul och blå?
Antagligen ingen, för det finns ingen rättvisa....ialla fall ingen som jag förstår mej på.
Gullan på besök 2007
Hur som hellst så var dopet jätte fint och nu heter Hugo, Hugo!
Han flinade typ HELA dopet, hoppas att vårat barn oxå bli så där glad.
Emma är iaf en stolt faster och fadder till Lilla Hugo :)
Imorgon ska jag jobba på Öjebo passet slutar på lördag morgon klockan 09.00. Hinner kanske träffa Tesso en sväng då, hon har juh säsongat klart i Vemdalen nu och tänker visst tillbringa några veckor hemma i Ljusdal, skönt tycker jag!
Tack å hej!
Kommentarer
Trackback
