Emmapajja kokonöt!

Hallå där!

Idag har jag förlorat en hel massa pengar :(
Först vid tio ringde de från Öjebo och ville att jag skulle komma på momangen och jobba, vilket jag tackade nej till eftersom att vi gjort upp planer med barnen hela dagen.
Hur  som hellst så får jag alltid dåligt samvete när jag säger nej till att jobba eftersom att jag vet hur mycket pengar jag missar varje gång och dessutom har jag jobbat så lite den här månaden.
Hinner inte mer än att komma hem från min morgon prommis med Maria och hundarna så ringer de från Pelaren och frågar om jag kan jobba där!
Dåligt samvete x2!!!!!
Jag känner ändå att jag måste försöka prioritera en del av familjelivet och inte ALLTID jobba de helger barnen är här hos oss för det är så det blir. De helger när jag och Henrik inte har planerat ett skvatt och bara är hemma utan att göra något vettigt, tror du att de ringer då??
Nepp, inte en chans!
Det suger verkligen att vara timmis, jag är så obota trött på det här arbetslivet att jag kan kräkas!!! Går juh inte att planera ett vanligt liv!!
Skönt att jag har schema för halvtid i Mars iaf, då blir det kanske inte så himla oförberedda pass.
Gud vad jag längtar till ett fast jobb!!

Sången för Willie idag gick bra, han sjöng för fulla muggar å var så himla duktig. Lite dåligt med barn på postplan men det var inte så himla bra väder heller, kallt och snöigt. Men alla ungar sjöng så himla fint trots det.
Sedan var Leia och jag iväg på Ljusparty i Grönås, jätte fina ljus som luktade jätte gott, men med tanke på dagens förlorade inkomst så skippade jag att köpa något :(
Men fikat var gott och sällskapet trevligt.

Var upp en snabbis till lilla mormor oxå, tror att det är bättre att komma på kvällskvisten hon är piggare då och inte lika virrig. Idag visste hon vad jag hette och vad hennes barn hette.
Hon tyckte själv att det lät bättre om jag försöker hälsa på henne lite senare på kvällen för då kan hon berätta vad hon har gjort på dagen och jag liksaså, hon är juh så söt!
Näe idag har varit en jobbig dag på något vis, tårarna rinner när jag tänker på momor och jag höll på att börja gråta när jag var där oxå för att jag tycker att det är så eländigt med allt. Så orättvist att vissa människor ska behöva drabbas av sådant där, allt blir så utdraget. Jag känner bara att jag inte vill se hur en livslåga släcks så sakta. Jag har ändå sett sådat här förut eftersom att jag har jobbat med gamlingar men det är kanske just därför det är så jobbigt att se min egen mormor drabbas av samma sak.

Nu ska jag se fortsättningen av melodifestivalen! Hejja EMD!!

Tack och hej!