Minuter
Det var sjuksköterskan på Lilla mormors boende.
Hon talade om för mej att Lilla mormor var dålig och troligtvis låg för döden.
Jag tog informationen med ro eftersom att det inte var första gången någon ringt och meddelat att hon låg illa till..
Hur som hellst så ringde jag Henrik, han hämtade upp mej och vi handlade lite på vägen för att jag tänkte att det skulle ta lång tid att invänta Lilla mormors död...om den ens skulle inträffa just i dag.
Tog inte riktigt beskedet på allvar eftersom att turerna kring Lilla mormor varit många och vi dessutom några veckor innan vakat på sjukhuset för henne både natt och dag.
Men jag kände nog i någonstans i bakhuvudet att det här kanske var dagen då allt skulle ta slut.
Väl framme på boendet bad jag Henrik att följa med upp dels för att han skulle få chansen att se henne igen och eventuellt säga hej då och för att jag kände att jag behövde sällskap och slippa se henne lida alldeles själv.
På vägen hade jag ringt både min mamma och min moster. De var båda utanför Ljusdal och vi bestämde att jag skulle kolla läget och bedömma om de skulle behöva komma på direkten beroende på Lilla mormors tillstånd...
Mormor låg stilla i sängen med ögonen öppna, stirrandes upp i taket.
Kinderna var insjunkna och hon var alldeles blek i ansiktet.
Hon var fortfarande varm, och jag kunde inte känna någon puls eller höra några andetag....
Händerna och fötterna var blåa och hon såg verkligen död ut.
Jag såg nästan på en gång att hon redan var död.
Jag gick och hämtade personalen som ringde efter doktorn så att han kunde komma och dödförklara henne..
Sedan lade jag mej i sängen med henne, precis som jag brukade göra när hon levde...
Där i en säng på Gullvivan fick min Lilla mormor, världens bästa dessutom dö i sin ensamhet. Att vara ensam var bland det värsta Lilla mormor visste.
Ändå fick hon vara det större delen det sista året.
Jag missade hennes död med några minuter.
Det är något som jag tänker på varje dag.
Att jag inte kom dit lite tidigare!
Tack å hej!
Hej Emma <3 jag sitter här med rinande tårar på min kind... vad jag ser är att du har gjort allt för din lilla mormor och att du varit världens BäStA barnbarn <3 en stor kram till dig Emma...hon vet att du var där och hon älskar dig så mycket,KRAM .
Men emma.
DU skriver så fint och tillomed jag fick en tår i ögat (vilket inte brukar hända så ofta).
Du ställde upp för din mormor och var hos henne mer än dom flesta barnbarn är hos sin mormor skulle jag tro..
Och även om du inte hann så vet hon att du kröp ner i sängen med henne när du kom dit..
Förstår att du tänker på det men jag tror inte din mormor vill att du ska känna så..
Du hade förmodligen världens bästa mormor och hon hade världens bästa barnbarn och det kommer ni alltid ha kvar även om hon inte finns längre..
Du vet var jag finns.
Massa kramar till dej
Jag valde att inte träffa min mormor när hon dog men mina systrar och mina föräldrar var dit strax efter. Min mormor var den människan som kände mig allra bäst, hon var som en mamma till mig, min stora trygghet och mitt största fan, det var hon och jag mot världen :) Eftersom hon kände mig så väl så vet jag att hon vet varför jag valde att inte komma till sjukhuset och varför jag valde att inte gå på begravningen. (Båda dessa val har blivit ifrågasatta av släkten men jag vet att min mormor hade förstått mitt val och det är det enda som spelar någon roll.)
Jag tror att din mormor visste att du hade velat vara där men att det där var något hon behövde göra själv. Hon var trygg eftersom hon visste att du var på väg. Kram!
Måna tårar rinner och rinner....det jag tänker på är hur fina ni va tillsammans och hur mycket din mormor betyder för dig. Att få ha dig Emma som sitt barnbarn är nog det bästa som hänt för din mormor, dina tankar och kanslor till henne levde hon på länge. Man kan tänka så mycket att man skulle göra saker på olika vis,men istället är det bara att blicka framåt och ibland bakåt och tänka på allt det som gjorde oss glada och gör oss glad, Kärleken till varandra.
Din mormor vill inte att du ska ha ångest över att du inte var där.
Jag har förlorat båda mina föräldrar, mina mor och farförädrar och jag har haft dåligt samvete för dem alla. Numer är min övertygelse att de befriar oss och förlåter oss för allt, för där Gullan befinner sig nu, är hon lycklig och klarsynt och önskar dig det bästa! Säger som alla andra, ingen kan haft en bättre barnbarn än dig Emma och Gullan vill inte att du ska må dåligt.
Jag kanj också tänka att hon passade på att somna in när hon var ensam och att hon var nöjd och lugn och kunde släppa taget.Varken du ellr någon annan kunde vara hos henne varje sekund, hur gärna du än ville det. Och hon såg ju så lugn och trygg ut när hon låg där i Hello Kitty-strumporna! Tänk i stället på alla dagar,alla år, alla timmar och alla stunder som du fanns med henne. Det överväger allt! Älskar Dig !
